lördag 28 april 2012

Ont, det gör ont, det gör ont.....




































Jag väntar inte längre.
Jag väljer att trycka på Play knappen nu.
För mitt liv.
Jag håller inte andan längre. Går inte med tankar...
Var. När. Hur.

Om....

It´s not to late, but it´s to late to wait.
Slog mig häromdagen så rätt dom orden är, It´s-not-to-late, but-it´s-to-late-to-wait.
Precis så.

Allt kan hända, men jag tänker inte vänta mer. Det är för mycket, för länge, försent.

Av allt. Oro, lycka, olycka, frågor, undran.

Jag väntar inte längre.
Jag tänker plantera dom där träden.
Kanske ändra om på barnens rum.
Borde vi strunta i alla rabatter som bara ger ogräs och stress, och hitta nån lösning som är enklare?

Sånt ska jag börja fundera på nu.

Men det betyder inte att jag inte är redo, öppen, mottaglig, när du knackar på min dörr.

Men för nu, väntar jag inte längre.
No more, no fucking more.

Rak i ryggen kommer jag gå vartän jag vill och känner. Utan skam och skuld.
Livet är en resa av ständiga lärdomar och upptäckter.
Ibland blir dom invecklade och komplicerade, men kan fortfarande vara ack så vackra.
Detta är en av dom.
Kanske vecklar den ut sig och blir okomplicerad, nån gång i framtiden.
Men för nu.
Har jag slutat vänta.

Som en vit duva som jag hållit alldeles för hårt, släpper jag taget, släpper dig nu, upp i luften ser jag dig flyga iväg. På de vackraste av vingar.

Kom tillbaks till mig, när tiden är inne.



The Hob Production - To late to wait


Alla kan vi hjälpa till.....

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)

måndag 16 april 2012

Ibland önskar jag







Jag vill också kunna skriva så där fint.
Som Fröken blund slår dank eller Krickelin.
Eller ta så fina bilder som Cinquefoil.

Bloggar jag följer. Just därför.

Eller skriva låtar som målar känslorna som finns inom en och få dom att framstå som poesi.

Och ibland önskar jag att jag kunde ha en sån där skönt avslappnad stil som gör att allt bara matchar och ser helt naturligt ut. Ni vet, blommig tröja och randiga byxor, eller tvärtom, och det bara funkar.
Eller håret snyggt uppsvängt i nån skön snurr, och det blir där. Hela dagen. Blir det där. Lika snyggt.

Hur gör dom?

Dom som verkar få allting rätt, som verkar säkra på sig själv och i sig själv. Som säger vad dom tycker och gör vad dom känner. Och det blir liksom bara bra. Direkt.

Sån vill jag också bli.

Jag är ju sån EGENTLIGEN....nånstans inom mig. Hon ska bara hitta ut. Leta sig fram bland tveksamheter, hinder, stopp och belägg, murar, men som faktiskt har dörrar. Hitta den där vägen som gör det lättare, och när hon väl hittat den, stänga dörren fort som attans ordentligt bakom sig. Komma ut i solljuset, där hon syns bättre.

Men så tänker jag, IBLAND är hon synlig och framme, och det är ju bättre än aldrig. Och även när hon inte är framme så funkar det liksom. Hon eller jag, vi båda alltså, är ju himla bra och roliga och kloka och snälla och finurliga, precis som vi är.
Och imorse fick vi till det himla käckt med ny blåvit randig mjuk-och-skön kavaj-historia, till dom svarta ankelbyxorna och finfina färglada armband. Och håret blev också himla bra. Men det var ju såklart efter lite trixande och provande.

Ibland hade det ju varit himla skönt att slippa Kämpa, om det bara kom naturligt. Som tex för henne med blommig tröja och randiga byxor.

Men hon finns kanske inte?



måndag 9 april 2012

Hejdå Påsken!



Påskhelgen börjar gå in på sin sista eftermiddag.
Hejdå.

Men vi sparar fjädrar, påskliljor och framförallt alla finfina FÄRGER.
Ni gör mig så glad!





söndag 8 april 2012

Påskfjädrar, tankar och glada barn


Vårsolens strålar värmer mig, upprymmer mig och gör mig på ett strålande humör.
Huset är fullt med barn som alla på nått konstigt sätt är lika glada och harmoniska.
Kanske även dom känner en extra uns av lycka inom sig denna fina påskdag.

Allting är ju faktiskt möjligt.

Inga begränsningar finns.

Livet KAN bli och vara den fest som vi allt för ofta bara drömmer oss bort till och väntar på.

Men.....vad väntar vi på EGENTLIGEN?
Vad stoppar oss?

Ta på finklänningen, måla naglarna och öppna upp en flaska skumpa, det är måndag och det ska firas, tjoho! Det är ju en måndag som aldrig kommer tillbaka, den ska firas av med värdighet!
Svårare än så behöver det ju inte vara.
Men är ju oftast det i och för sig.
Men i TANKEN är det ju så lätt och kan ju bli det i handlingen också.
OM man bestämmer sig för det.

Vill bevara denna hoppfullhet inom mig, denna tro och känsla.
The only way to predict your future, is to create it.

Just nu drömmer jag om sommar, lätthet, skratt, utflykter, sena kvällar, ta stunden som den kommer, vardagskickar och vardagslycka.

Den ljumma vinden som lekar med mitt hår och känslan av här och nu är det enda som finns.
Och att i den stunden är allt precis som jag vill att det ska vara.

Flokus = Flow + Fokus

Ahh, if only.... en bit kvar, men kanske? Wake up time och pannkaksdax. Ha en finfin påskdag alla vackra!