tisdag 31 juli 2012

Tankar av vemod och förhoppning

Semestern är inne på sin andra halva och tankarna börjar snurra.
Hösten.
Hur kommer den att bli?
Hur vill jag den ska bli?
Och framför allt, hur får jag den att bli så som jag vill.
Och som jag känner inombords.

Jag skriver mentala listor över saker jag vill få gjorda, känslor jag vill känna och stunder jag vill behålla.

Köpa nya glasögon
Sol
Konserter
Börja yogaklass
Bruna ben
Fixa barnens lekrum
Skratt
Harmoni
Köpa ny kamera
Lugn
Kramar
Loppisar
Fullkomlighet

Jag drömmer mig bort till en annan vardag,
bortom 9-17 jobbet som inte stimulerar mitt innersta eller utvecklar min själ.
Och funderar på hur många som egentligen har förmånen att ha ett jobb som gör just det?

Är jag naiv?
Orimlig?
Kanske, vet inte.

Men tänker att jag närmar mig halvtid på min livsbana och att kanske är jag värd att ge mig själv en mer självuppfyllande andra halva?
Att liksom leva för mig själv, lyssna på mig själv och följa min inre röst.

Fy fan vad jag är bra.

Sånt här går jag och tänker på nu, när jag plötsligt börjat räkna dagarna, alldeles för tidigt, till vardagssnurren är igång igen.

Stanna upp!!!
Lev i nuet!!!
Stop!

Suck, varför är tanken alltid ett steg längre fram?

Högar med kläder, för bad, regn, sol och storm, ligger som små hinder runt om i hela huset, imorgon är det roadtrip till huvudstaden som gäller.
Blir nog fint.
Ska försöka andas in luften av ledighet ordentligt.
Hålla andan, blunda och bara vara.


måndag 30 juli 2012

Heaven on earth is a choice we must make, not a place we must find

Ibland stannar jag upp vid tanken,
på hur mycket godhet och värme det ändå faktiskt finns i världen.
Den som inte märks alltid,
utan oftast försvinner in i skuggan av vansinnedåd.
De som får alla rubriker.
Men när den tanken slår mig, blir jag varm inombords.
Kärleken vinner. I det stora hela.

Helgen har spenderats i Göteborg, i värmen av 66 000 kärleksfulla och glada medmänniskor.
Alla där för att hylla och uppslukas av ännu mer kärlek och glädje.
Vilket privilegie.
Faktiskt.

Och lite balsam för själen att få strosa runt bland mysiga gator, stanna där och när man vill,
fika både en och två gånger.
Och få små minnen från helgen med sig hem.
Fint.
Och sen mitt i allt få ett sms från sin 7-åriga son.
Då smälter ens hjärta och man inser att allt finns där liksom redan,
om man väljer att öppna ögonen och se det.




.












fredag 20 juli 2012

Jag tankar och lever i nuet

Jag tankar sommar i regnet.
Och känner mig lugnare inombords än på länge.
Tänker att här vill jag stanna.
I lugnet.
Men söker ändå förändring.
Just därför.
För att behålla det.

Jag har letat, jagat och sprungit.
Inom mig och ibland även utom mig.
Vilse har jag varit, mer än en gång.
Men vill stanna nu, om det går.

Jag omger mig med färger som får min själ att skratta.
Speciellt min nymålade stol gör mig lycklig.
Den är jättegul. Och fin.
Jag loppisfyndar blåa gustavsberg tallrikar och gamla ljusstakar.
Och stolar.
Jag går i mina rosa byxor och tar ibland på mig min vita kjol som ser ut som en blandning mellan en zigenarekjol och vita mormorslakan.
Den känns fridfull, på nått sätt.
Jag planerar för omändring i barnens lekrum och myser vid tanken på allt roligt fix som väntar.

Tittar på filmer om kvällarna och snappade upp denna i en av dom.
Damien Rice – Cold Water
En film och en låt som håller sig kvar, inom mig.
Vilken lycka.

Jag stickar vidare på mitt lapptäcke och känner en uns av stolthet inombords
att jag nu är en bit på väg.

Jag tänker att jag har tagit konstiga beslut innan.
Men vet att dom var rätt, just då.
Men jag har förlorat mig i fel saker.

Nu vill jag förlora mig, i mig själv.
Vilken lycka att få leva detta livet.
Allt som finns runt om mig, och inom mig.

Jag tankar sommar och struntar i regnet.
Vinter resan till paradiset är bokad och tiden dit är ett otaligt antal dagar av nuet.
Gårdagen är historia, morgondagen ett mysterie, här och nu en gåva.
Har en vis vän lärt mig.
Jag ska försöka leva så.
Om jag kan.

Jag tänker att det ligger nånting i det där man brukar säga,
att man blir visare och klokare med åren.
En väns mormor sa alltid att man ska inte prata om en dams ålder
så länge hon fortfarande kan få unga mäns huvud att vändas.
Vis, klok och ålderslös.
Rätt okej. Det vill jag vara.

Jag fortsätter tanka sommar, energi och lugn.
Och tänker att jag gör det i överflöd,
så ifall jag skulle behöva en dos en kall och motig höstdag,
finns där reserver att plocka fram.

Känns varmt i hjärtat att veta.
Och hoppfullt.


lördag 7 juli 2012

Hjärtat behöver också fyllas på

Ibland behöver jag bara en stund.
För mig själv och med mig själv.
Så innerligt.
Att hitta tillbaka till lugnet och nån slags stabilitet inom mig.
Genom att bara. få. vara. själv.

Livet och vardagen hemma hos oss är mest bara jag och barnen.
Och jag älskar så innerligt att få dela varje sekund med mina ungar, skulle aldrig vilja eller kunna välja bort det mot något jobb i hela världen.
Aldrig nånsin.

Men jag skriker på dom lite väl ofta och högt ibland.
Och ångrar mig sen.
Varför gjorde jag det?
Mina små gryn.
Ni är ju bara små och då är det ju meningen att man ska bryta regler, testa gränser och göra lite som man vill.

Men jag älskar dom så mycket att jag blir rädd ibland, och jag vet att jag är en himla bra mamma.
Ändå.
Det är liksom inte det.
Det är bara att ibland försvinner luften och det blir svårt att andas.

Det är då mitt inre börjar skrika efter detta här och nu.
Då jag får vara bara med mig själv,
lyssna på musiken som får min själ att sväva,
hitta inspiration i tidningar och stanna till i egna tankar.
Försvinna bort en stund i mina drömmar.

Den stunden, som är i just detta ögonblick, är värd allt.
Och plötsligt kommer jag på mig själv med en längtan att få gosa med mina små igen.

Själsförrådet har fyllts, sinnet samlats och tålamodet återvänt.
Hjärtat är fullt igen.

Precis som det ska vara.