Jag vill också kunna skriva så där fint.
Som Fröken blund slår dank eller Krickelin.
Eller ta så fina bilder som Cinquefoil.
Bloggar jag följer. Just därför.
Eller skriva låtar som målar känslorna som finns inom en och få dom att framstå som poesi.
Och ibland önskar jag att jag kunde ha en sån där skönt avslappnad stil som gör att allt bara matchar och ser helt naturligt ut. Ni vet, blommig tröja och randiga byxor, eller tvärtom, och det bara funkar.
Eller håret snyggt uppsvängt i nån skön snurr, och det blir där. Hela dagen. Blir det där. Lika snyggt.
Hur gör dom?
Dom som verkar få allting rätt, som verkar säkra på sig själv och i sig själv. Som säger vad dom tycker och gör vad dom känner. Och det blir liksom bara bra. Direkt.
Sån vill jag också bli.
Jag är ju sån EGENTLIGEN....nånstans inom mig. Hon ska bara hitta ut. Leta sig fram bland tveksamheter, hinder, stopp och belägg, murar, men som faktiskt har dörrar. Hitta den där vägen som gör det lättare, och när hon väl hittat den, stänga dörren fort som attans ordentligt bakom sig. Komma ut i solljuset, där hon syns bättre.
Men så tänker jag, IBLAND är hon synlig och framme, och det är ju bättre än aldrig. Och även när hon inte är framme så funkar det liksom. Hon eller jag, vi båda alltså, är ju himla bra och roliga och kloka och snälla och finurliga, precis som vi är.
Och imorse fick vi till det himla käckt med ny blåvit randig mjuk-och-skön kavaj-historia, till dom svarta ankelbyxorna och finfina färglada armband. Och håret blev också himla bra. Men det var ju såklart efter lite trixande och provande.
Ibland hade det ju varit himla skönt att slippa Kämpa, om det bara kom naturligt. Som tex för henne med blommig tröja och randiga byxor.
Men hon finns kanske inte?
nope...tror inte det, att hon finns alltså. och om hon finns så blir det knasigt en massa gånger innan det blir rätt. Men vet du hur glad jag blir för att du skriver så där om mig? Sjukt alldeles rosig och mallig! och min man är ju musiker, och vet du HUR många gånger jag försökt skriva en låttext? hundrafyrtiotusen gånger...det går bara inte. fast jag gillar ju att skriva om risgrynsgröt på tub och skoputs typ. kanske därför det inte funkar. men så tänker jag att boten Anna blev ju till. då borde väl ändå jag...nej. nehej. det gäller att hitta sin grej. tittar du i min blogg från början så ser du ett helt annat språk...jag startade den för att minnas, hitta tillbaks till det sättet jag ville förmedla mig. det tar tid. För övrigt så tycker jag att du skriver fint. och att du har en väldigt himla fin bild där, på dig själv. Kram!
SvaraRaderaTack söta fina för dina vackra ord, det värmer långt in i själen! Det är väl så, man ska famla runt en del, snubbla på vägen ett par gånger, sen vips, känns allting rätt och man har hittat rätt och allt är bara RÄTT. Både i bloggvärlden och den riktiga världen. Har inte läst din blogg så länge så ska gå tillbaka och titta från början..finna tröst kanske i att alla är/har vi varit barn från början - även här :-).
SvaraRaderaKram till dig och ha en fantastisk fredag. Ser fram emot att höra om dina vidare äventyr!