En dag som omfamnar mig

Jag vaknar upp till ljudet av min minsta pojkes röst.
Jag ligger i hans säng och han ligger i min.
Det  blir så ibland, under dessa småbarnsår.

Jag ligger kvar en stund och funderar på om det finns något finare att vakna upp till.
Barnens röster.
Och de där orden och tankarna som växlas innan man riktigt vaknat, och innan man går upp.
Ljudet av en liten röst från en liten kropp.
Men med så många kloka tankar.
Dom stunderna.
Då värmen håller sig kvar och man har hela dagen framför sig.
De gör mig lugn och fyller mina lungor med kärleksfylld luft.

Vi väntar fortfarande på svar från hans hjärnröntgen, men idag ska vi försöka skjuta de tankarna åt sidan.
Det blir loppisrunda för mamman och skridskor/simning för pappan och dom små.
Storebror har sovit över hos en kompis och ska få extra många kramar när han kommer hem.

Det blir chokladbullar och godis, mysbyxor och film.
Tofsen på sned och dagen lite som vi vill.
En cykelrunda i solen för att plocka nått fint att sätta på bordet.
Och sen gå och lägga sig till doften av nytvättade sänglakan.

Det blir en lördag att spara i hjärtat, och plocka fram små doser av under nästa hektiska vecka.
När jag är mitt uppe i den, kommer det känns lugnande att veta,
att det snart kommer en ny.

Lördag alltså.