Vi sover bort halva förmiddagen och det är då man märker att ens barn blivit större.
När man får sova.
December kom och gick ungefär lika snabbt, som den alltid gör.
Och julhelgens dagar känns ungefär som om varannan timme hoppas över.
Allt det där som man tänkte man skulle ta reda på och som skulle kluras ut, det som skulle styras upp och bestämmas.
Det snurrar fortfarande runt på samma sätt som det gjort allt för länge, redan.
Jag säger tack i mitt innersta för semestern som ligger framför oss, för det extra andrummet som väntar.
Kanske jag hittar mina svar då. Och där.
Jag skriver listor, så smått, och hoppas komma till punkten där jag faktiskt också kan börja stryka på listan.
Barnen bråkar och tjafsar och skriver sedan små kärleksbrev till mig, som förlåt.
Jag och min stora åker iväg och shoppar och plötsligt då, blir han så väldigt stor, när det bara är han och jag.
Jag myser och svämmar över av stolthet, där jag går, hand i hand med han som kom för åtta år sedan och lärde mig att kärleken är oändlig.
Och sårbar.
Julstjärnan plockas ner tidigare i år, granen likaså, och jag säger tack för att ännu en jul kom.
Vi plockar fram solhattar och badkläder istället och försvinner ner i taxfree katalog och resetidningar.
Januari kommer resas bort och sen är det i princip februari och då, då är det ju nästan vår....intalar jag mig.
Skynda dig vårsol och vårkänslor, vårblommor och ljusa kvällar.
Jag längtar efter dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar