Jag har funderat på vad jag vill ha ut av min blogg.
Vad är poängen och syftet?
När jag började tänka i banorna om att starta en blogg var den spontana tanken att det skulle bli lite som en inredningsblogg, eftersom det är något jag älskar och tror jag är ganska bra på.
Men det föll på att jag inte har någon bra kamera att ta bilder med.
Upptäckte också, genom andra bloggar, hur trollbindande det är att läsa välskrivna texter.
Som berör. På djupet.
Men bestämmer man sig för att göra det får man också vara beredd på att blotta sitt inre ganska mycket.
Och då kommer man till nästa fundering, vem ska man visa den för?
Det är ganska svårt och blir ganska opersonligt att ha en blogg där det inte förekommer några bilder eller hintar om personen bakom. Och vem vet om grannen är en riktig bloggslukare som råkar snubbla över just min blogg?
Kan jag då stå för allt jag skriver här?
Och just då i den stunden, när jag skriver dessa rader, inser jag att denna blogg är mitt sätt att börja ta plats.
Mitt sätt att säga att tjoho, här är jag!
Fy fan vad jag är bra! (Ni vet, som man sjöng när man tog studenten. Önskar att jag redan då hade känt vad jag skrålade ut). Men det är bättre att känna så när man nyss fyllt 38 år, än aldrig.
Det är aldrig försent att förändras, det är aldrig försent att börja reflektera över sitt liv och att våga inse att vissa saker inte är som man vill ha dom.
Tvärtom, det är ju jätte modigt!
Att våga önska och begära mer av sig själv, för sig själv, och av livet.
Och en ganska häftig insikt, att jag faktiskt har rätt att känna så.
Fy fan vad jag är bra!
Att ta plats är poäng och syfte som är gott nog!
SvaraRaderaFy fan vad bra!
Fy fan vad bra du skriver om det där, precis så har jag funderat så ofta om det här med bloggandet. För jag tror att det är svårt att balansera, jag själv tillexempel skriver ju ganska utlämnande, men jag kan inte göra det på ett annat sätt jag har försökt men det går banne mig inte. det slipprar ut här o var ändå...men att vara personlig är inte samma sak som att vara privat brukar min fina vän Yogamamman säga, och det tar jag fasta på! Kram till dig, du sju jävla braiga!!!
SvaraRaderaFru Hansson: Visst är det så! Bara jag som måste lära mig att ta plats, inte helt van vid det.
SvaraRaderaFröken Blund: Lite klurig den där, att vara personlig och att vara privat, inte samma sak. Den får man nästan suga på lite känner jag! Men en intressant och bra reflektion minsann. Kan säkert stämma. Man får balansera lite snyggt i gränslandet och hoppas man håller sig på rätt sida. Tack för dina ord, dom värmer mer än du kan ana!