Jag tankar och lever i nuet

Jag tankar sommar i regnet.
Och känner mig lugnare inombords än på länge.
Tänker att här vill jag stanna.
I lugnet.
Men söker ändå förändring.
Just därför.
För att behålla det.

Jag har letat, jagat och sprungit.
Inom mig och ibland även utom mig.
Vilse har jag varit, mer än en gång.
Men vill stanna nu, om det går.

Jag omger mig med färger som får min själ att skratta.
Speciellt min nymålade stol gör mig lycklig.
Den är jättegul. Och fin.
Jag loppisfyndar blåa gustavsberg tallrikar och gamla ljusstakar.
Och stolar.
Jag går i mina rosa byxor och tar ibland på mig min vita kjol som ser ut som en blandning mellan en zigenarekjol och vita mormorslakan.
Den känns fridfull, på nått sätt.
Jag planerar för omändring i barnens lekrum och myser vid tanken på allt roligt fix som väntar.

Tittar på filmer om kvällarna och snappade upp denna i en av dom.
Damien Rice – Cold Water
En film och en låt som håller sig kvar, inom mig.
Vilken lycka.

Jag stickar vidare på mitt lapptäcke och känner en uns av stolthet inombords
att jag nu är en bit på väg.

Jag tänker att jag har tagit konstiga beslut innan.
Men vet att dom var rätt, just då.
Men jag har förlorat mig i fel saker.

Nu vill jag förlora mig, i mig själv.
Vilken lycka att få leva detta livet.
Allt som finns runt om mig, och inom mig.

Jag tankar sommar och struntar i regnet.
Vinter resan till paradiset är bokad och tiden dit är ett otaligt antal dagar av nuet.
Gårdagen är historia, morgondagen ett mysterie, här och nu en gåva.
Har en vis vän lärt mig.
Jag ska försöka leva så.
Om jag kan.

Jag tänker att det ligger nånting i det där man brukar säga,
att man blir visare och klokare med åren.
En väns mormor sa alltid att man ska inte prata om en dams ålder
så länge hon fortfarande kan få unga mäns huvud att vändas.
Vis, klok och ålderslös.
Rätt okej. Det vill jag vara.

Jag fortsätter tanka sommar, energi och lugn.
Och tänker att jag gör det i överflöd,
så ifall jag skulle behöva en dos en kall och motig höstdag,
finns där reserver att plocka fram.

Känns varmt i hjärtat att veta.
Och hoppfullt.