Ibland behöver jag bara en stund.
För mig själv och med mig själv.
Så innerligt.
Att hitta tillbaka till lugnet och nån slags stabilitet inom mig.
Genom att bara. få. vara. själv.
Livet och vardagen hemma hos oss är mest bara jag och barnen.
Och jag älskar så innerligt att få dela varje sekund med mina ungar, skulle aldrig vilja eller kunna välja bort det mot något jobb i hela världen.
Aldrig nånsin.
Men jag skriker på dom lite väl ofta och högt ibland.
Och ångrar mig sen.
Varför gjorde jag det?
Mina små gryn.
Ni är ju bara små och då är det ju meningen att man ska bryta regler, testa gränser och göra lite som man vill.
Men jag älskar dom så mycket att jag blir rädd ibland, och jag vet att jag är en himla bra mamma.
Ändå.
Det är liksom inte det.
Det är bara att ibland försvinner luften och det blir svårt att andas.
Det är då mitt inre börjar skrika efter detta här och nu.
Då jag får vara bara med mig själv,
lyssna på musiken som får min själ att sväva,
hitta inspiration i tidningar och stanna till i egna tankar.
Försvinna bort en stund i mina drömmar.
Den stunden, som är i just detta ögonblick, är värd allt.
Och plötsligt kommer jag på mig själv med en längtan att få gosa med mina små igen.
Själsförrådet har fyllts, sinnet samlats och tålamodet återvänt.
Hjärtat är fullt igen.
Precis som det ska vara.
men du. precis så är det ju. exakt så. men den där tiden när man bara får vara själv, om så bara för en liten stund...den är så viktigt...kanske det viktigaste för att man ska orka vara den där bästa mamman åt sina finaste ungar i världen...
SvaraRaderaJo santsåsant. Ibland behöver man bara den där stunden så innerligt att man nästan blir rädd för vad som händer om man INTE får den. Men ack så ljuvligt när den infinner sig. Men det som är ännu mer ljuvligt, är ju att det är lika underbart på nått sätt när den är över och kaoset väntar på en igen :-).
RaderaStor kram fina du.