Den är fin. Total. Och underbar.
Här bor jag!
Oj vilken tur jag har.
Vinden viner, regnet piskar mot rutorna.
Men inne är ljus tända, i massor, filtar framme och snart tänds brasan.
Tänk vad man tar detta för givet.
Underbara fina, varma och ombonade hem.
Åh vad jag ska ge dig kärlek, uppskatta dig och omhulda dig.
Ännu mer.
Men jag kanske förnyar dig lite.
För efter helgens mys i finfinaste sommarstugan, är inspirationen total, oj oj oj vad det ska loppis spanas denna sommaren.
Brokig samling av koppar, tallrikar, skålar i alla dess färger.
Skåp, stolar och roliga små saker som man inte riktigt vet vad det är.
Sånt där.
Ska jag leta efter.
Och vet ni, lite nystart har väckts inom mig denna helgen.
Jag fick svaret jag väntat på så länge.
Alldeles för länge.
Det var inte det svar jag drömt om.
Längtat efter.
Men konstigt nog okej ändå.
Jag reser mig, samlar ihop resterna, och känner att jag kommer klara mig.
Jag får bara ändra vägriktning, leta fram en ny karta och sikta in mig på en annan resa.
Kanske den blir ännu bättre.
Tjusningen med livet är ju att man inget vet.
Sug in här och nu, det som hjärtat bankar för just i denna sekund.
Morgondagen får överraska.
Inget blir ju ändå som man tänkt.
Och ibland är det också bra.
Ja men precis!! Att komma hem med den där lusten... det måste vara det bästa med att resa bort...:) Och sedan får resten överraska...;)
SvaraRaderaFin blogg du har!
Återkommer.
jag håller med millandante...du har en väldigt fin blogg. och många fina tankar. och den där resan, den hinner nog ändra riktning några gånger till, på gott och ont, och det är så sablars fint att du kan se det fina i det oxå, även om du säkert känner ett sting besvikelse över att det inte blev riktigt som du ville. men...som du skriver. det kan bli bra iallafall, och det blir det. Varm kram till dig!
SvaraRaderaMen tack så attans mycket till de fina orden, blir stolt som en liten tupp!
SvaraRaderaUtmaningen med all inspiration är att lyckas hålla den vid liv, känner jag, och inte låta vardagens kaos skölja bort den.
Och jo fröken B, besviken blev jag och är jag, men tror förbaskat innerligt på det där ödet och att allt kommer när tiden är inne.
Not my time.
Yet :-).
Varma kramar!!