Hösten.
Hur kommer den att bli?
Hur vill jag den ska bli?
Och framför allt, hur får jag den att bli så som jag vill.
Och som jag känner inombords.
Jag skriver mentala listor över saker jag vill få gjorda, känslor jag vill känna och stunder jag vill behålla.
Köpa nya glasögon
Sol
Konserter
Börja yogaklass
Bruna ben
Fixa barnens lekrum
Skratt
Harmoni
Köpa ny kamera
Lugn
Kramar
Loppisar
Fullkomlighet
Jag drömmer mig bort till en annan vardag,
bortom 9-17 jobbet som inte stimulerar mitt innersta eller utvecklar min själ.
Och funderar på hur många som egentligen har förmånen att ha ett jobb som gör just det?
Är jag naiv?
Orimlig?
Kanske, vet inte.
Men tänker att jag närmar mig halvtid på min livsbana och att kanske är jag värd att ge mig själv en mer självuppfyllande andra halva?
Att liksom leva för mig själv, lyssna på mig själv och följa min inre röst.
Fy fan vad jag är bra.
Sånt här går jag och tänker på nu, när jag plötsligt börjat räkna dagarna, alldeles för tidigt, till vardagssnurren är igång igen.
Stanna upp!!!
Lev i nuet!!!
Stop!
Suck, varför är tanken alltid ett steg längre fram?
Högar med kläder, för bad, regn, sol och storm, ligger som små hinder runt om i hela huset, imorgon är det roadtrip till huvudstaden som gäller.
Blir nog fint.
Ska försöka andas in luften av ledighet ordentligt.
Hålla andan, blunda och bara vara.
Jag tror vi drömmer lite mans, om att göra det vi verkligen vill, inte jobba 9-17 (eller 8-17). Jag har gjort det men har inte hittar vad jag verkligen vill. Nu har jag börjat resignera och tycker att mitt jobb duger bra. Att det duger är bra, men lite sorgligt är det allt att luta sig tillbaka och tänka att det får duga, jag orkar inga fler utmaningar. Att känna sig för gammal när det är 19 år kvar till pensionen! Men nu vill jag bara ha det gott och leva enkelt utan att kämpa för mycket.
SvaraRaderaMen det är kanske en vinst i sig, att känna sig nöjd.
RaderaSvårt det där, att komma till den punkten att man faktiskt är nöjd med det mesta och inte hela tiden måste sträva efter mer. Det kan ta rätt mycket energi också, samtidigt som det kan inspirera.
Tack för dina ord som fick mig att tänka till!
Kram till dig
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera