Hemska insekter som gör mig rädd. Och trött.

Vemodens vind drog in, lite sådär objuden och oväntad.

Känner mig svag, liten och trött, och orolig för det där fästingbettet jag drog på mig uppe i skärgården.
Googlar och läser alldeles för mycket.
Hemskheter och sånt jag inte vill veta.
När jag redan är orolig, och lite rädd.
Ovant, för en skåning som mig.
Med fästingar alltså.

Det korallröda nagellacket är borttaget.
Faktiskt fick det sitta på nästan hela sommaren.
Men häromdagen kände jag att nu var det dags för det att vila.

Semesterns sista dag åkte jag och liten M till Slättarps gård.
Inte så insupande som det brukar.
Men hittade en liten väska, faktiskt en sådan jag letat efter, lite grann.
Försöker känna mig glad.

Vardagen tar vid och kanske kan det vara okej, när den väl tagit sitt grepp och man är inne i den.
Just nu snurrar tankar om borrelia och TBE och alla hemskheter som följer med, så snabbt i mitt huvud att det känns svårt att hänga med.

Vilar med minnen från Winnerbäcks konsert igårkväll.
Söndermarken är fin.
Nynnar lite på den och hoppas morgondagen kommer med sol.