För dom som inte vet. Eller känner.
Jag kan ibland vara lite väl komplicerad.
Till och med för mig själv.
Funderar på om det nånsin kommer ändras.
Vissa saker gör ju det.
Ändras.
Det kom över mig häromdagen, att jag gått från rosa till blå.
Himmelsblå, turkos och mintgrön.
Konstigt hur det kan bli.
Något som alltid varit självklart blir plötsligt nånting helt annat.
Och plötsligt har jag gått från sidobena till mittbena.
Inget revolutionerande. Jag vet.
Men det blir en annan jag, på nått sätt, när jag tittar mig i spegeln.
En helt annan, när jag känner efter.
Inuti.
Annars är allting sig likt.
Vi bor i idyllen. I Bullerbyn.
Det är fint.
På eftermiddagarna samlas alla barn och föräldrar utanför husen.
Det cyklas, spelas, gungas och skrattas.
Och dricks kaffe.
Våra barn är allas barn.
Det lämnar varma spår inom mig.
Att vara en del av en gemenskap.
Känns viktigt ibland.
Andra dagar står jag utanför och känner mig lite som
en utomjording.
Konstigt, när jag tänker på det.
Att allting kan ändras, men ändå vara detsamma, på nått sätt.
För dom som inte vet.
Eller känner.
Hej K,
SvaraRaderavem du nu är..
tack för din fina kommentar hos mig förra veckan. Det värmer i hjärtat. Och jag tittade in här hos dig redan då, men hann inte skriva något då.
Men dina ord och stämningen här inne har följt med mig över helgen och jag vill läsa mer.
Oavsett vad det handlar om tänker jag på hur viktigt det är att våga lita på sitt eget omdöme och att vara sann emot sig själv. Att förändringar kan vara fruktansvärt jobbiga och svåra, men också leda till något nytt fint och lyckligt.
Och den där känslan, när man tittar på sitt barn... det viktigaste man har. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på den, känslan... att dessa små människor kan knocka allting annat så totalt. Att det inte finns något man hellre vill än att dom ska ha det bra.
kram, ses igen!
Vad glad jag blir att du hittat till mig också!
SvaraRaderaDu har så rätt vad du skriver. Och du lär få läsa mer om detta, är jag alldeles säker på, under hösten.
Jag försöker och tänker att jag ska få ihop ett sånt där glatt och käckt inlägg nångång.
Min trillar tillbaka till mitt grubblande och funderande jag hela tiden...
Får nog acceptera att det är så jag skriver helt enkelt.
Kram till dig, och absolut ses vi igen :-)