Tänk vad tanken kan spåra iväg och skrämma en ibland.
Tre dagar avklarade och känner mig löjligt lycklig över att min lediga dag infunnit sig.
Har inte riktigt accepterat det faktum att jag faktiskt ska gå till jobbet VARJE dag nu.
Vecka efter vecka.
Känns inte riktigt okej.
Ännu.
Saknar hemma kläder och hemma snoddar i håret.
9-17 innebär så väldigt strikt och tråkigt och välkammat.Det innebär att inte riktigt vara jag.
Eller ett vara ett annat jag som jag inte är så säker på att jag vill behålla.Funderar mycket på det just nu.
Kanske blir det bra, om ett tag, när minnet av sommar jag har bleknat och hamnat lite i skymundan.
Men kanske jag plockar fram små delar av den och smyger in så där lite hemligt.
Kanske nagellacket får åka på igen.
Kanske det blir rätt roligt ändå.
Vi ska få en ny arbetskamrat.
En ut, en in.
Så det funkar.
Låt mig inte glömma bort detta.
Mitt sommar jag.
Mina sommar kläder och sommar tofsar.
Mina sommar drömmar, och,
Den som är jag.
Påminn mig.
Låt mig inte nöja mig.
Är så lätt att göra det när rutiner och vardagen fått sitt grepp om en.
Det är så lätt att glömma att det finns nått annat, eller alla fall möjligheten att skapa nått annat.
Om det är det man drömmer om.
Vi kan väl påminna varandra va?
Det är underbart att vara ledig, ja, men jag gillar ordning och reda, rutiner och ja, vardag. Men visst, känslan av sommar och frihet är inte fel att behålla.
SvaraRaderaPrecis, det är mer den där känslan och tänket, spontaniteten och hoppet som väcks på sommaren.
RaderaRutiner och vardag har sin charm det oxå. Den behövs väl för att vi ska uppskatta det andra så mycket mer när det väl kommer.
Hade bara önskat att nyanserna kunde stanna kvar.
Och inte blekna i takt med att solen, ljuset och värmen tonar bort.
Ha en fin helg!