Om saker som aldrig hänt

Jag ska vara Lucia två gånger i år.
Med mina Lilies.
Dom vackra.
Lucia vid 38 års ålder.
För första gången.
Konstigt.

Men visst är det fint när det händer saker som aldrig hänt?
När man får uppleva känslor som aldrig känts?

Att livet hela tiden utvecklas och trampar på liksom.
Framåt. Åt det håll det är menat man ska gå.
Kanske några steg bakåt, då och då, men ändå alltid.
Framåt.

Denna julen omfamnar jag mer ömsint och lugnt.
Detta nyåret hyllar jag och firar extra mycket.
För jag tror faktiskt att, nästa år blir lite av mitt år.
Känslan inom mig säger det.

Det blir det år då min röst kommer höras och det år då mitt hjärta börjar tala.

Jag kommer välkomna det med öppna armar och tacksamt ta emot det som kommer i min väg.
Något inom mig säger nämligen att det kommer bli vackert.