Tick tack tick tack....

Jag borde.
Jag vill.
Jag måste.

Om bara jag fick en minut.
Jag smider planer och skriver ner idéer, visioner och förändringar.
Som jag vill ta tag i.

Men.
När stunden kommer.
Då blir det bara blaha av allting.

E.g.e.n t.i.d.

Kan vara ganska prestationsångestladdande.

För samtidigt som jag vill, borde, måste.
Allt det där.
Blir det ofta att jag hamnar här vid datorn, eller vid mobilen, eller i soffan, eller i fönstret.
Funderande, drömmande, undrande.
Om allt det där som väntar, som jag vill.

Famlar runt på Spotify för att hitta den optimala musiken att lyssna på.
HÖGT och ENSAM, så som jag älskar att lyssna på musik.
Och då på de där jättebästa låtarna som jag bara längtat efter att få lyssna på.
Nu har jag chansen.

Men hittar jag dom? Kommer jag på vilka det är?
Nej.
Inte just då.

Klockan tickar....och vips!
Vad hände?
Timmarna, stunden är över, och vad har jag gjort?
Oftast ingenting.

Bortkastat, ekar det lite inom mig.

Den mentala listan är precis lika lång som den var innan.
Bara lite utökad.
Med en dos irritation och dåligt samvete.

Men så slår det mig, kanske jag ska börja tänka annorlunda?
Kanske jag gör alla de där, vill, borde, måste, bäst när jag har barnen springandes runt mig?
Kanske min egen tid är just den tiden då jag kan vara egen.
Och för mig själv.
I mina tankar, drömmar, utan att bli störd.
Hmm, finns väl inga bra svar på det där.

Trettio minuter kvar av min ensamhet.
Tror jag ska försöka få upp den där tavlan på ovanvåningen allafall....

Hej.