Saknad

Mellan middagsdisk och tvätt ögnar jag igenom bilder på fb, som en släkting lagt ut.

Och plötsligt, skymtar jag.
Halvt avklippt med bara kinden, örat, håret och ena axeln synligt, sitter han där.

Min pappa.
Och jag var inte beredd.

Saknaden, den högg till.
Jag sätter mig ner och genom mina tårar ser jag honom framför mig.
Jag hör hans röst.

Vackra. Underbara. Glada. Sorglösa.
Du.
Jag saknar dig, saknar dig, saknar dig.

Om du bara visste hur mycket.