Mamma, vill du gifta dig med mig?
Fick ovanstående fråga av min 4,5 åring när han skulle somna ikväll. Den kom nästan direkt efter att han konstaterat att vi aldrig har träffat kungen.
Underbara ungar, vad försigår i deras små huvud?
Vilken underbar plats det måste vara....
Varför måste den förändras?
Åh vad jag önskar att jag alltid fick vara deras största kärlek. Deras tryggaste famn. Och deras roligaste kompis. Den självklara och den bästa.
Önskar ibland att tiden kunde stanna. Att dom fick förbli naiva, ovetandes, få stanna i sina egna fantasivärldar där endast gott finns.
Där dom är oändligt och bottenlöst älskade.
För dom underbara små mini människor dom är.
Denna gränslösa, genuina, fantastiska och oändliga kärlek man får från sina små troll kan man leva på.
Endast. För alltid. Bara vi.
Vad var kärlek innan dom kom?
Vad jag älskar er, härifrån upp till rymden, vidare upp i oändligheten.
Och hela vägen tillbaka.
Alltid. Alltid. Alltid.
För evigt.
Det svindlar när man tänker på
hur mycket dom har kvar att upptäcka.
Hur många lekar dom har framför sig.
Hur många pussar och kramar dom kommer få.
Det svindlar när man tänker på hur starkt ett barn kan bli.
Bara av kärlek.
