Fredagspyssel och en gnutta vemod

Det känns inte som fredag i hjärtat.
Molnen hänger tunga utanför fönstret, och smittar av sig på mig.
Jag går barfota ute i trädgården och plockar vissna blommor.
Nästan alla rosor har slagit ut upptäcker jag.
Utan att jag märkt det, eller njutit av det.
Trädgården får inte sin dagliga omvårdnad och uppmärksamhet, när regndagarna avlöser varandra.
Jag saknar det märker jag.
Jag tänker än en gång att vi i helgen måste få upp klätterväxterna på ett nät eller galler.
Dom har väntat länge nu.

Jag längtar efter projekt.

Jag försöker bekanta mig med min nya kamera och vill lära mig allt på en gång.
Åker iväg på en snabb loppisrunda, men hittar varken inspiration eller det jag letar efter.
Vad det nu är?
Till lunch gör jag pannkakor som också får bli mellanmål till barnen i eftermiddag.
Jag tänker på ett möte tidigare i veckan och på att inga tillfälligheter finns.

Efter lunchen börjar jag leta bland mina tyger, till vimplar jag vill sy och sätta upp nånstans i huset.
Bara för det är så himla fint.
Men sen börjar jag pyssla med en liten medalj till min största pojke istället, som avslutar sitt fotbolls camp idag.
Men ingenting blir riktigt avslutat, i allafall inte så som jag tänkt.
För det damp ner en inredningstidning i brevlådan och jag kom på att jag inte druckit kaffe idag.

Fin helg till er. Hej.