Jag fyller fyrtio år om en dryg månad.
Insikten känns väldigt främmande och nästan lite orealistisk.
Och det är inte utan att man sväljer en extra gång.
Men samtidigt så är jag innerligt glad över att det inte finns några alternativ.
Förstår ni vad jag menar?
Alternativet skulle ju vara att INTE fylla år, vilket skulle betyda att jag inte lever.
Det är ju rätt coolt också, tänker jag.
Klokheten. Visheten.
Att kunna känna, på riktigt, inombords, vad som gör en glad.
Vad som får en att känna lugn.
Och vad som får en att längta.
Vad man vill prioritera och vad man vill uppnå.
Inte för att det förväntas eller krävs, utan för att JAG väljer det.
Jag är född i Oxens tecken, och det sägs att oxen är materialismens stjärntecken.
Tack och lov ska man väl inte dra alla över en kam, för är det något jag mer och mer inser så är det just det motsatta.
Med stormsteg mot ett nytt årtionde i mitt liv, känns de yttre bekräftelserna mindre och mindre viktiga.
Egentligen känns siffran jag fyller också ganska oviktig.
Vad säger den, egentligen?
Istället känns tankar om vem jag är och hur jag är, betydligt viktigare.
Kanske ni minns det här inlägget, som målar upp min dröm.
Var jag vill vara och vad jag vill göra.
Omringad av människor som vågar välja livet, lyckan och den egna vägen.
Långt bort från prestige, status och stressen som genomsyrar hela vårt samhälle idag.
Ett ordspråk klingar i bakhuvudet.
Och blandas med lite fniss.
Jag har som läkande utbränd har haft kontinuerliga träffar med en företagsläkare under det senaste året, som uppenbarligen lider av dåligt minne.
För varje gång vi setts har han delat med sig av sin klokhet i form av följande ord:
"Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge".
Och kanske fanns det en mening med att han drog upp det varje gång.
Det har uppenbarligen fastnat hos mig.
Och att spänna den där bågen känns mer och mer lockande.
Att gå min egen väg känns mer och mer lockande.
Våga säga nej.
Våga säga ja.
Våga vara lycklig.
Kristian Gidlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar