Den gör sig påmind oftare och starkare.
Den finns där ständigt inom mig, tydligare i sina färger och i sina känslor.
Och visst är det fantastiskt?
Men ibland krockar verkligheten med drömmen, och min kropp, eller snarare min själ, säger stopp och belägg.
Sluta plåga dig.
Sluta gör sådant som du inte vill, som du inte mår bra av.
Som inte gör dig lycklig.
Min själ är känslig på det sättet nu för tiden.
Den visar mig hela tiden hur jag mår och vad jag vill eller inte vill.
Jag funderar på om tillståndet "gå in i väggen" är en gudagåva eller ett straff.
Kanske lite av båda.
För gudarna ska veta att det är inte lätt att ta sig vidare, framåt.
Med en känslig och ömtålig själ.
Som liksom tvingar mig till att fundera på de stora frågorna.
Blundar jag för dom är den genast där och ställer till det.
Gör mig yr, illamående, rädd och trött.
Men å andra sidan har den öppnat upp mitt hjärta för det gudomliga och vackra som finns inom mig.
Och runtomkring mig.
Att visa mig naken och sårbar, inför mig själv och världen.
Det här är jag, jag behöver inte bevisa eller övertala.
Du behöver inte förstå eller tycka om.
Det gör inget.
Men.
Det här är jag.
..."and the day came
when the risk to remain
tight in a bud
was more painful
than the risk it took
to blossom."
Hur vackert??
 |
| No excuses no regrets no remorse |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar