Vem är jag då?

Jag känner mig trött på själssökande

på att gräva

leta

Jag är färdig med det 

känner jag just idag

längtar efter flams

lättsamhet

och skratt

även om jag inte är framme

men kommer man nånsin dit

jag tänker att nej

men tillfreds kanske

för stunden

för att hänge sig åt annat

lustfyllt

som kan ge lika goda resultat

jag tänker ibland att jag gått vilse i min själsliga vandring

för att den är allt jag funnit utveckling i

som inte stagnerat fast 

som den klump jag bär på min rygg just nu

cementblock

mitt mellan skulderbladen

och jag tänker att jag varit allvarsam alldeles för länge nu

att det har fått ta över

lite väl mycket

jag har ju lika mycket min pappa i mig

han som hade glimten i ögat

skrattet i mungipan

och skämten på lager

jag är lika mycket han

men mest och bara

är jag 

mig själv

och vem är det om jag skalar bort

min historia

min egenbild

uppfattning

och tro

vem är jag då

vem är du?