Förändringarna

Jag åker iväg 45 min innan jag ska vara där.
Kommer på det ganska omgående och kör hem igen.
Undrar om det är för att svaren kallar på mig.
Jag får väl se sen, lite senare.

Det slår mig, att förändringarna har trätt in i deras liv, vars tillgänglighet och närvaro, varit en trygghet, självklarhet och nödvändighet, i mitt liv, det senaste halvåret-året.
Och jag reflekterar en stund över det.
Vad det betyder.
Och om jag ska låta det stå för något, eller bara låta det vara ett faktum.

Det finns inga tillfälligheter.

Hennes ord ekar i mitt huvud.
Kanske är det så.
Och just precis då, slår det mig, att förändringarna också trätt in i mitt liv, ungefär samtidigt.
Och det blir uppenbart på ett helt annat sätt.

Var min tid ska läggas, vart mitt fokus ska finnas och vad mitt hjärta ska slå för.

Och att allt finns kvar, fast i en annan form, i en annan tid.
Med förändringarna på vår sida, de som nu blir vårt nuet.

Och jag hyllar dom än en gång, de som kommer med magont och oro, men oftast lämnar med tacksamhet och övertygelse.

Jag gillar er, det gör jag.
Även om jag sätter upp väldigt höga hinder för er, och oftast låter er springa både två och tre varv.
Jag förstår att ni kanske blir arga på mig ibland.
Frustrerande.

Men fortsätt spring, fortsätt klättra över.
Fortsätt kämpa för mig.
Jag står med öppna armar till slut.

Det kommer vara värt det.
Vänta bara, ska ni få se.