Den vanliga doften av något odefinierbart, icke trevligt, var kvävd med indisk rökelse.
Värmeljus var utplacerade överallt för att slippa behöva tända ljusrören i taket.
En matta hade dragits dit, tillsammans med kuddar och nån tavla.
Till och med en växt stod på det där hyllplanet högt uppe.
På det lilla bordet var det en enda röra av te, kakor, choklad, lakrits och russin.
Notblad, munspel och klaves, pennor, mobiler och tändstickor.
Det lilla utrymmet var plötsligt.
Mysigt.
Ombonat.
Fy bubblan vad tacksam jag är över att få vara med.
Att få lov att vara en av dessa viktiga.
Kan verka banalt, men för mig, ändå stort.
Att jag vågade utmana mig själv den där gången, från början.
Sjunga i mikrofon, stå på scen, synas, höras och faktiskt gilla det.
Jag kanske inte är den bästa sångerskan där, inte den mest erfarna eller den med mest kunskap.
Men det spelar ingen roll, vi lyfter varandra, tillför olika saker och bildar tillsammans en enhet, en grupp och ett sammanhang, där vi alla har en sak gemensamt.
Nämligen att vi älskar musik och att sjunga.
Vackert.
Bara så.
 |
| Minneskonsert för Anna Lindh, sommaren 2013 |
 |
| Rep inför Minneskonsert för Anna Lindh, Moriskan Malmö, sommaren 2013 |
 |
| Traggla text, traggla text, traggla text |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar