De vackraste orden min vän, är dina

Jag tänker på dig, ofta.
På de sorgsna ögonen och på de väl valda, berörande orden.

De vackraste ord jag någonsin läst, är dina.

Jag känner dig inte så väl, men din själ krokade sig liksom fast i min. 

Där sitter den. 

Och den vill inte släppa taget. 

Och jag antar att det finns en mening med det. 

Ödet.

De små detaljerna.
Sånt som stannar kvar.
De som betyder något.
Betyder allt.

En hylla på en vägg.

Kaffe som aldrig vill rinna ner. 

Edith Piaf.

En obekväm blick.

Detaljer.
Jag älskar detaljer.
Det vet du va?

Du är ledsen. 

Och bär på en sorg. 

Det gör vi alla. 

Men din känns, levande och pågående. 

Påtaglig. 

Jag tror att du är livrädd för att skrapa på ytan.
Den som omger hela ditt väsen. 

Livrädd för att rucka på de rutiner och regler du själv bestämt och skapat. 

Att släppa kontrollen.
Att släppa in.

Tänk om du faller. 

Panik.  

Men vännen min, världen är en vacker plats. 

Det är värt att ta risken. 

Jag lovar dig. 

Ta risken. 

För de flesta människor vill dig väl. 

Jag vill dig väl. 

Jag vill vara en axel du kan luta dig mot. 

En hand att hålla när du behöver. 

Jag vill finnas där. 

För jag har ett hjärta som förstår. 

En själ att anförtro sig till. 

Och ett skratt att dela. 

Jag vill dig bara väl. 

Så väl. 

Du, min vän.

Jag vill bara att du ska må bra. Faktiskt. 

För du är en god människa. 

Med en tung ryggsäck. 

Men du vet, att är man två som bär den är det bara hälften så tungt. 

Jag är övertygad om att du har en fantastisk framtid väntandes på dig. 
Vem det är med får du själv se och välja. 
Var kräsen med ditt liv, varsam med hur du väljer vägar. 
Det har alla fall livet lärt mig. 
Modet kommer när det är rätt tid för det. 
Och då kan inget stoppa dig. 

Vissa möten i livet är bara tillfälliga. 

Men även de korta kan förändra oss. 

Även de har en mening.

Du, min vackra vän. 

Lova mig att du kommer skratta mycket. 

Att du letar och hittar balansen. 

Mellan den yttre världen, och den inre. 

Att du släpper ner gardet och muren. 

För jag vill att du ska hitta närheten. 

Och tryggheten. 

I någon. 

Som förtjänar dig. 

Fullt ut. 

Vem än det må vara. 

Oavsett. 

Vem.

Lova mig.