Jag vandrar runt i nått konstigt vakuum.
Vet inte vart jag ska ta vägen.
Huset är tyst.
Och utanför är det så grått.
Världen ter sig plötsligt som en plats som bör ifrågasättas.
Halsen ömmar på nytt.
Och jag är så fruktansvärt trött.
Ögonen är svullna och huvudet dunkar.
Du somnade in i morse och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det.
Jag skriker.
Och gråter.
Och mitt i all plötslig sorg måste planer för kvällen styras om.
Och en ytterligare sorg slår in.
Den om vänner som inte förstår.
Som är rent av kalla.
Och egoistiska.
Jag förstår det inte.
Som så mycket annat idag.
Jag letar efter en axel att luta mig mot, någon som vill hålla om mig och viska att allt kommer bli bra.
Jag vill inte vara ensam.
Jag vill vara ensam.
Jag vet inte vad jag vill.
Mer än att få skratta med henne.
En. gång. till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar