Och på känslan den väcker inom mig.
Eller har väckt.
Nu vet jag inte längre.
Orden finns där inte mer.
Eller. Dom kommer inte fram.
Jag drömmer starka drömmar om hon jag förlorade för länge sedan.
Jag går på vägar utan någon klar slutdestination.
Och fantiserar om fåglar som flyger.
Men inget av det hittar hit.
Och kanske får det vara så ett tag.
Kanske jag bara måste vänta på att orden ska landa inom mig.
Under tiden siktar jag blicken mot himlen.
Kikar efter en solglimt, ett vindslag eller en vink.
Och viskar, jag hoppas vi ses snart igen.
precis så finaste.
SvaraRaderajag tror på det där. att få vara i det, att det faktiskt är okej om det inte finns ord på ett tag. eller så finns det ord men som halkar när man försöker skriva ner dem. låt det bara vara. orden kommer igen. och då kanske de passar fint på den här platsen. eller så gör dom inte det. då passar dom nånannastans. jagsaknar dig, men vi ses väl på Insta? OM du funderar på att sluta på Insta också, så kan du väl liksom trappa ner lite...så det inte blir så abrubt slut för mig? det blir så jobbigt då? :)
Du är så fin Eva :). Och klok.
SvaraRaderaJag får låta orden komma till mig så får vi se i vilken form och i vilket forum dom hittar sitt uttryck.
Insta håller jag fast vid, det är liksom lite lättare och kräver inte lika mycket hjärta, om du förstår vad jag menar.
Jag frossar i dina underbara inlägg som liksom blommar ut var och varannan dag, det är lika härligt varje gång.
Vi ses absolut på insta, och har jag vägen förbi Sthlm kanske jag står utanför din dörr en vacker dag :). Det hade ju varit nått!
Kramar