Tålamod är en egenskap som i princip är obefintlig i denna hettan.
Men tyvärr något som hade behövts, i stora doser, med sommarlovslediga barn.
Jag fyller bilen med barn, mat och handdukar och åker och badar.
Står i havet och ser mina pojkar dyka och tjuta av lycka.
De där detaljerna.
Och jag försöker inte tänka på att värmen suger all min energi.
På kvällen kyler jag ner mig med långa duschar, tar på mig min svala kimono från Lovewarriors, som jag för övrigt ä.l.s.k.a.r.
Jag gör upp planer i mitt huvud, för hösten, för huset och för livet.
Det är fint med drömmar.
Så länge dom inte kopplar bort en från verkligheten.
Den där balansen igen.
Jag drunknar bland allt det vackra på Pinterest.
Vilken plats det är.
Hittar massa inspiration till saker och förändringar.
Själslig, fysisk, ytlig, innerlig.
Längtar efter att förändra runtomkring mig.
Ytligt denna gången.
Drömmer om det där gamla huset jag en gång ska äga.
Och hur jag ska fylla det med själ, liv och vackerhet.
Då och då, när tiden finns och schema synkas, tar jag kvällspromenader med min underbara vän, som till råge på allt är min granne också.
Att prata om litet och stort, kramas och skratta.
Det kommer man långt på.
Sist vi var ute och promenerade, gick mina skor sönder och jag fick låna en av hennes.
Där gick vi, med varsin sko på den ena foten och den andra barfota.
De där detaljerna igen.
Och en liten lycka förresten.
Att upptäcka att ett av mina absoluta favoritband, från Australien dessutom (som är lite av mitt favoritland), ska spela i Köpenhamn i November.
Lyckorus.
Jag säger det igen, hösten, du är så välkommen.
När det väl är dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar