Livet är ganska fint just nu.
Så mycket faller på plats inom mig och runt om mig.
Universum öppnar upp och ger av allt det fina,
men håller också tillbaka på det jag drömmer om mest.
Men det är okej.
Det är som det ska vara och istället för att avta växer känslan sig bara starkare.
I sinom tid, viskar änglarna.
Och jag andas mig igenom den insikten, ganska lugn i själen.
Det är fredag och sommaren bestämde sig för att komma till oss idag.
Tacksamt har jag suttit ute i kvällssolen med en öl i handen och tittat på barn som leker överallt.
I vår trädgård och på gården utanför.
Barnskratt och skitiga barnfötter är något av det finaste med sommaren.
Tillsammans med så mycket annat så klart.
Sommaren tar fram det fina i oss alla.
I morgon ska vi fira en 40-årig vän hela dagen.
Och jag har landat i känslan att själv vara 40 år.
Åren då det var viktigt att behaga alla andra är över.
Då andras lycka och känslor räknades mer än mina.
Nu är det jag som är viktigast.
Och att be om ursäkt för den jag är, finns inte längre som ett alternativ.
Det är lite power i den känslan.
En vecka kvar till semester.
Jag kommer räkna dagarna.
Räkna dagarna det är kvar till jag, bara kan få lov att vara,
Jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar