Jag satt i kvällssolen igår och pratade med en gammal vän om hur vi mer och mer kryper ur vårt skal.
Hur vi år efter år blir mer dom vi är.
Och hur jäkla skönt det är.
Den där känslan.
Av att vara sig själv.
Det var en fin kväll, vi pratar inte så ofta på det viset, hon och jag.
Och det känns ibland ovant.
Men just därför, är det extra vackert när vi gör det.
Sen finns det de personer som kommer in i ens liv och där sådana samtal finner sig naturliga direkt.
Som om det är våra själar som pratar med varandra och våra fysiska jag bara förmedlar orden.
Förstår ni?
Och när det händer vet man att man är lyckligt lottad och att man ska vårda det ömt.
Jag har haft förmånen att få några sådana nya vänner i mitt liv de senaste åren.
De där som förändrar och förgyller.
Särskilt en av dom har en speciell plats i mitt hjärta.
Och jag är för evigt tacksam för det.
Idag tänker jag lite extra på dig och hoppas ballonger, skratt och värme fyller din dag.
Jag saknar dig, och medans jag skriver dessa rader lyssnar på låten som alltid gör mig glad. This is for you.
Snart ska jag och barnen packa väskan och åka till Falsterbo.
Där sover vi i våningsängen hos mamma och badar så länge det går.
Imorgon ska det visst regna.
Halleluja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar