Jag förälskar mig i ord.
Väldigt ofta.
Och tror inte att jag skulle kunna leva utan dom.
Ord till toner av musik.
Och ord i tystnad.
Även de som aldrig uttalas men ändå sägs.
Som går att läsa i någons blick eller handling.
Jag slukar böcker som har något viktigt att säga.
Som kan lära mig någonting.
Och gör små vik i nederkanten på bladen med de där alldeles speciella klokheterna.
De som jag vill återvända till.
Jag hittar oftast favoritorden hos denna kvinna.
Herregud.
Hennes ord och uppenbarelse är något av det vackraste jag sett.
Jag har människor i min närhet vars ord vält omkull mig.
Fått mig att tappa fattningen.
Och förståndet, kanske.
Men det är fint så.
Att tappa förståndet.
Att ge sig hän åt känslor som väcks.
Jag vill ha det så.
Jag vill höra ord som får mig att känna någonting.
Som tänder eldar och skapar röra.
Sen finns det dikter som blir till musik.
Ord som tonsätts.
Inte bara i mitt huvud, utan faktiskt på riktigt.
Som denna.
Jag har gått inunder stjärnor för att komma fri till dig.
Att gå inunder stjärnor, att vara någon som ser de där stjärnorna.
Möjligheterna.
Oändligheterna.
Jag förälskar mig i människor som gör det.
Som ser stjärnorna.
Som tror på dom.
På någonting.
Och följer det.
Jag förälskar mig i de som tar sig tid.
För orden.
Mellan människor.
Från en mun till en annan.
Och ser banden de kan skapa.
Mellan en själ till en annan.
Ordets makt och magi.
Inget kan vara starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar