Att strunta i de där löftena

Sakta går dagarna framåt.
Mot den där stora julaftonen som på något sätt är målet just nu.
Varför vet jag inte.
Men så mycket kretsar kring den.
Så klart.

Jag anstränger mig för att inte boka in dagarna helt.
Jag försöker ge mig själv tid till ingenting.

Låt det inte bli för mycket.

Jag har en tendens att sprida ut min energi åt håll där den inte fångas upp och skickas tillbaka.

Och det är något jag jobbar på.

Ganska frenetiskt.

Men det går så där.

Om jag ska vara ärlig.

Jag har så många hemliga, tysta, löften för det nya året.
Löjligt egentligen att vänta till en viss dag, en viss tid, ett visst år.
Jag vet.

Men det är ju så på något sätt.
Att ett nytt år blir en nystart.
En möjlighet att vända blad.
Börja om.
Börja nytt.

Alla fall känns det så inombords.
Och även om jag jobbar hårt på att bara existera här och nu.
Så längtar jag. så. himla. mycket.
Efter 2015.
Jag bara gör det.

Och jag ska inte skriva att det kommer bli året då allt faller på plats.
Eller året då mina drömmar kommer slå in.
Året då jag blir jag.
På nått sätt.
Jag kommer inte skriva det.
Jag har gjort det förut nämligen.
Och så här i efterhand när jag läser det.
Känns det liksom bara, jag vet inte.
Fel.
Eftersom så mycket finns kvar att uppnå.
Eftersom drömmar vävs vidare inom mig.

Och så är det ju, inser jag.
Det finns ingen slutdestination.
Inget slutmål.
Det är ständigt föränderligt, livet, drömmar, mål.
Och så ska det ju vara.
Man kommer aldrig komma fram till en punkt i livet där allt bara är perfekt.
Då inga tragedier kommer ske, inga besvikelser kommer infinna sig, eller tårar rinna.
Livet är ju allt detta, i en salig blandning av andra, härligare känslor.

Det jag kommer lova och sträva efter.
För 2015.
Är att vara en god och vänlig medmänniska.
Att försöka göra gott, framförallt för mig själv.
Men också för andra.
Att inte styras av mina rädslor i så stor utsträckning.
Att utmana mig själv.
Och att säga hej till allt som känns rätt i hjärtat.

Det räcker så.

Vi är döva och blinda

När mörkret faller sätter jag mig i soffan och försvinner in i en film.
Som så många gånger denna veckan.
Det är så vackert att hitta filmer och musik som berör en i själen.
Jag lyckades med det idag.
En film om kärleken till livet.
Och om sorgen att inte hinna med allt.
Kanske.
En väckarklocka.
När filmen slutar upptäcker jag att huset är helt mörkt.
Jag har inte märkt det.
Inga stjärnor eller lampor som lyser.
Mina tårar rinner.
Över så mycket.

När jag tittar i mobilen har jag fått en bild av mina tjejer.
Dom som ger mig sådan energi.
Sådan kärlek.
Som jag skulle sjungit med idag, men inte kunde.
Tårarna rinner ännu mer.
Av tacksamhet.
För att dom finns.

Jag sätter på Håll mitt hjärta med Sarah Dawn Finer.
Om och om igen.
Den känns inombords.
Orden.
Allt jag ber dig. Allt jag begär.

Det finns så mycket jag vill säga.
Så mycket jag vill vara.
Så mycket jag säger.
Så mycket jag är.

Om du bara lyssnar.
Och ser.

Du främling.
Välbekanta.
Du.

Ser du med själen eller endast med ögonen?
Lyssnar du med hjärtat eller bara med öronen?

Det finns skatter att upptäcka, sorger att möta,
sånger inom oss att sjunga och händer att hålla.
Problemet är att vi inte ser det.
Vi hör inte orden.
Vi läser inte mellan raderna och förstår inte språket.
Vill inte.
Vet inte.
Hur.

Och vi går miste om.
det.
verkliga.
stora.
fantastiska.

i Livet.

Jag är mest där. Där jag ska vara.

Jag är inte riktigt här nu.
Det som snurrar i mina tankar vill jag inte prata om.
Ännu.

Gör det i rätt ordning.

Var några av orden som kom till mig.
Den där kvällen.

Och det är just så jag försöker göra.
Jag bestämmer mig för att skjuta annat och andra åt sidan.

Det är viktigt att du fokuserar på din dröm nu. Börja där.

Det känns så enkelt plötsligt.
Som att lösningarna finns där.
Det kommer inspiration och idéer till mig från alla håll.
Och jag fångar in dom varenda en.

Dunderförkylning nr 2 kommer dock på besök och påminner mig ännu mer.
Om att det är dags.
Det är liksom ingen tillfällighet att den kommer.
Igen och igen.

Bilder dyker upp i mitt huvud, och jag känner direkt hur energin är där.
Hur det är rätt och riktigt.
Snart hoppas jag få dela det med er.
Snart.

"The meaning of life is to find your gift.
The purpose of life is to give it away."

Just så.

Ett hopkok ord utan klarröd tråd, rakt från hjärtat

Jag börjar tidigt med att lämna bilen på service.
Tar taxi hem och landar i morgon- och frukoströran.
Läser tidningen i lugn och ro och tänker på samtal jag haft i veckan.

Barn som mår dåligt, vuxna som mår dåligt, och politiker som, också nånstans inombords, verkar må dåligt.
Måste må dåligt.
Jag känner mig uppgiven och ledsen över hur samhället ser ut.
Arg över vad det är som styr människor.
Hur saker och känslor värderas och tas emot.
Allt som undantrycks och kvävs.
Man stänger dörren bakom sig.
Sina känslor.
Ber inte om hjälp.
Vågar inte.
Kan inte.
Vet inte.

Man bygger upp murar och fasader.
Klistrar på leenden och skratt.
Försöker sträcka på sig, fast att man inombords är uttorkad och redan död.
Man ser det i blicken.
Vi skyller på grannen eller främlingen.
Det är deras fel.
Vi gör allt för att slippa rannsaka oss själva.

Vi lever samma dag, om och om igen.
Och vi kallar det ett liv.


Orden som kom till mig förra veckan ekar i mitt huvud.
Om och om igen.
Som ett mantra.
Och jag låter dom bära mig.
Framåt.

Jag har börjat omformulera min dröm.
Till något större.
Något som kan göra skillnad.
Jag vill göra något som betyder.
Som är jag.

Efter lunch försvinner jag bort i den mest romantiska film jag vet.
Den om en kärlek som övervinner allt.
Klasskillnader och andras viljor.
Hjärnan och förnuftet.
Tid och åldrande.
Sjukdom och död.

Kraften den lämnar kvar behåller jag inom mig.
Den som kan få oss att gå på vatten, om vi så vill.
För den vi älskar.
För det vi tror på.


Vi är fast i verkligheten.
I det krassa och nyktra.
I problem och onda cirklar.
I måndag.
tisdag.
onsdag.
torsdag.
fredag.

Tick tack.
Dagar som går.
En efter en.
Alla är de lika.
Livet. Kallar vi det visst.


What I love most
about her
is that she
knows how to
fuck reality
and
make love to
fantasy
not something
many other humans
know how to do.

imagination,
is her drink.


Älskar orden.
Fundera på dom.
Fuck reality, make love to fantasy.

Våga öppna upp för drömmar, mirakel och fantasi.
Ta av er kostymen och masken.
Hänge er, gör något oväntat.
Hitta det som är vackert för er.
Lägg tid på det.
Utforska det.
Förlorar er i det.

Låt inte dagen bli den andra lik.
Sluta existera.

Och börja lev.