Vi är döva och blinda

När mörkret faller sätter jag mig i soffan och försvinner in i en film.
Som så många gånger denna veckan.
Det är så vackert att hitta filmer och musik som berör en i själen.
Jag lyckades med det idag.
En film om kärleken till livet.
Och om sorgen att inte hinna med allt.
Kanske.
En väckarklocka.
När filmen slutar upptäcker jag att huset är helt mörkt.
Jag har inte märkt det.
Inga stjärnor eller lampor som lyser.
Mina tårar rinner.
Över så mycket.

När jag tittar i mobilen har jag fått en bild av mina tjejer.
Dom som ger mig sådan energi.
Sådan kärlek.
Som jag skulle sjungit med idag, men inte kunde.
Tårarna rinner ännu mer.
Av tacksamhet.
För att dom finns.

Jag sätter på Håll mitt hjärta med Sarah Dawn Finer.
Om och om igen.
Den känns inombords.
Orden.
Allt jag ber dig. Allt jag begär.

Det finns så mycket jag vill säga.
Så mycket jag vill vara.
Så mycket jag säger.
Så mycket jag är.

Om du bara lyssnar.
Och ser.

Du främling.
Välbekanta.
Du.

Ser du med själen eller endast med ögonen?
Lyssnar du med hjärtat eller bara med öronen?

Det finns skatter att upptäcka, sorger att möta,
sånger inom oss att sjunga och händer att hålla.
Problemet är att vi inte ser det.
Vi hör inte orden.
Vi läser inte mellan raderna och förstår inte språket.
Vill inte.
Vet inte.
Hur.

Och vi går miste om.
det.
verkliga.
stora.
fantastiska.

i Livet.