Måndag, helt enkelt.

Det blir måndag.
Jag skulle egentligen iväg på min kurs.
Som jag längtat efter.

Men är istället hemma med krasslig lillebror.
Lyssnar på denna.
Och denna.
Dom passar min sinnesstämning idag.

Saknar.
Längtar.
Accepterar.

We only get one life
and it won't wait for me
we have to make it right
we have to try
to live our dreams

Tänder lampor och ljus i mängder.
Och dricker min morgondrink.
Pressat äpple med massa ingefära i.
Starkt så det brinner i halsen.
Men ack så nyttigt och gott, ändå.

Försöker jobba mellan mamma-ropen, kapitulerar då och då och sätter mig i soffan och tittar på Lego Chima med en liten arm runt min hals.

På onsdag ska jag på bokrelease party i Malmös högsta hus, jag läser på om författaren och boken och nuddar vid tanken att det finns en mening med att jag blev tillfrågad om att följa med.
Hon som jag egentligen inte alls brukar umgås med.
Det finns någonting där att finna, eller lära och jag väljer att se på de flesta möten på det viset.

Våren bär på mycket spännande och nytt.
Ändå flyttar sorgsenheten in hos mig, då och då.
Och kanske får det vara så bara.
Kanske det är sådan jag är, och inget att döma eller motarbeta.
Man behöver inte sträva efter att vara glad och positiv jämnt kanske.
Ibland måste man bara låta det vara, som det är.
Det finns något vackert i det också.

Idag får det helt enkelt vara okej med sorgsenheten inom mig.
Med ett bultande hjärta och den där längtan som tar över.
En mamma som mest sitter i soffan med ett litet huvud i sitt knä.
Och med snön som yr utomhus.
Det får vara okej så.