När man ser allt för första gången.
Även om jag varit här förut.
Men det var då.
Denna helgen var det nya ögon och nya upplevelser.
Som denna marknad.
Det var som små konstverk alltsammans.
Som allting i Rom.
Passionerat, vackert och innerligt.
Rom talar till mig på något sätt.
Det är en plats där kärleken, hjärtat och modet får bestämma.
Där det viskas hemligheter om romantik och om livets goda.
Cosa far niente, konsten att kunna njuta av att göra ingenting.
Lite så.
Att befinna sig i nuet och vara fullständigt lugn och nöjd i det.
Lära sig njuta av ingenting - och allting.
Så livet borde vara.
Och levas.
Helgens höjdpunkt kan nog varit det här.
En intim, meditativ och rofylld oas, där vi blev renade, kropp och själ.
En ny förälskelse.
Som passar så bra ihop med min dröm.
Hammam.
Som att gå in i en annan värld.
En annan tid.
När jag återfått min kamera, som jag glömde på flyget (håll era tummar att den kommer tillrätta), ska jag visa er underbara bilder.
Och samtalen.
Som till exempel det här med att kommunicera, på olika sätt.
Genom blickar, kroppsspråk, ställningstagande.
Det skrivna ordet, det talande ordet.
Människor man möter korta ögonblick, andra som får en mer permanent del i ens liv.
Alla kommunicerar man med, på något sätt.
Och ibland är det så himla svårt.
Ibland är man trött på det, ibland vill man bara att en blick ska räcka.
Att allt ska gå att läsa i ens ögon.
När orden inte finns där.
Andra gånger bubblar orden i överflöd, man har svårt att stoppa dom.
Utan att ändå egentligen få fram vad man vill säga.
Igen, orden finns inte där.
De rätta.
De som säger det där som ens hjärta viskar.
Sådant har vi pratat om, tillsammans med inte lika djupa eller hjärtliga saker.
Från himmel och helvete, och allt däremellan.
Och väl hemma sänder jag tacksamhet och kärlek.
För dom där vännerna, som kommer finnas där, genom allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar