Hippsomhapp

Det svämmar över av perfekta julreportage och bilder på instagram.
Det ena vackrare än det andra.
Stjärnor.
Ljusstakar.
Granar.
Ljus.
Rum i perfekt skepnad och ljussättning.

Här hemma ligger inredningstidningar på hög, oöppnade.
Jag har ganska oengagerat hängt upp några stjärnor idag efter lite förhandlande med mig själv.
Mitt inre var sugen på att hoppa över julen detta året.
Vet inte riktigt varför.

Men med två små barn i huset vore det lite taskigt, kom jag på.
Så nu hänger stjärnor i fönstren.
Totalt omatchande.
Lite vitt, lite prickigt.
Den ena längre än den andra.

Pynt utspritt på golv och bord i väntan på att mamman ska hitta nån sorts inspiration.
Lite hippsomhapp.

Men det är ganska skönt.
Att inte välja det perfekta.
Att inte sträva efter fullkomlighet.

Min strategi för att ta mig igenom julen lugn och harmonisk,
frisk och någorlunda glad,
är att lägga ner förväntningar och förhoppningar.
Måsten och illusioner.
December är en månad som alla andra.

Och det blir som det blir.
I år tror jag faktiskt att jag kommer kunna leva efter det mottot.
Det har hänt något inom mig och jag är tacksam över att kunna känna mig tillfreds med den inte-så-genomtänkta-jul-grejen.

När allt kommer omkring är det ju faktiskt inte i det perfekt dekorerade hemmet lyckan finns.
Den ska finnas där, inom oss, oavsett matchande julstjärnor eller inte.