En måndag morgon när de flesta kört till sina jobb och skolor, är det bara jag och ensamheten ute.
Men det är fint.
Och uppfriskande.
Jag tycker om nya veckor.
Omstarter.
Tankarna vandrar dit dom ofta gör.
Och jag tänker på att jag många gånger säger för mycket,
när jag inte borde.
När jag borde låta tystnaden göra sitt.
Och tiden.
Och att jag i andra situationer inte säger tillräckligt.
Den där balansen som är så svår.
Och kontrollen.
Över hjärtats röst.
Idag börjar våren på riktigt känns det som.
Inte årstiden våren, utan mer terminen våren.
Och nog fasen ska det hända saker nu.
Våren är alltid lättare.
Det är min tid.
Jag tar en varm dusch och sen en kopp kaffe.
Strukturerar upp vad jag behöver göra.
Vid lunchtid ska jag till kvinnan med de magiska händerna,
hon som får min själ att fladdra.
Måndagen börjar fint helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar