Att andas samma luft som någon annan

Rutinlivet drog igång och jag hängde inte alls med.

Jag kunde inte somna igår kväll och under natten vaknade lillebror tre gånger och kallade på mig, vilket är ovanligt.

När klockan ringde halv sju fanns det inte en endaste muskel i min kropp som fungerade.

Jag var på väg att sjukanmäla båda barnen, bara för att få sova nån timme till.

Men så klart gjorde jag inte det.

Men oj. Det var nära.

Givetvis missade båda skolbussen och jag fick skjutsa dom till deras respektive skolor.

I pyjamas, stor mössa och kappa som dolde det mesta av mig.

Dagen gick sedan i någon sorts dvala.

Till hälften här och till hälften någon annanstans.

En fin C kom med värme och ljus och sken upp eftermiddagen.

Kärleken har kommit in i hennes liv och jag är så glad för hennes skull.

Och sög åt mig av hennes glöd.

Imorgon ska hon ha födelsdagsfest och jag har lyckan att få bevittna den själv.

Kärleken. 

Fint så.

Jag börjar strukturera upp våren inom mig.

Tar beslut som kommer bli bra.

Och skickar iväg små drömmar och frågor till de som kan hjälpa mig med svaren.

Jag tänker på hur fel det kan bli med ord ibland.

Jag älskar att skriva, och att läsa.

Älskar det magiska i ord.

Kraften och innebörden och det som går att läsa mellan raderna.

Men det kan lika ofta bli fel.

När det man skriver mellan raderna inte når fram.

Där tonläget försvinner och värmen inte kommer längre än till knapptrycken.

Då saknar jag den mänskliga konversationen.

Den har försvunnit lite idag.

Det är alldeles för enkelt att skicka iväg ett sms eller ett mail.

Och man slipper bli konfronterad eller ifrågasatt, där och då.

Men man missar också känslan och det som går att läsa i någons ögon.

Eller i rösten.

Jag saknar det.

Och tänker att det ju lika mycket är jag som kan bli bättre på det.

Så klart.

Minns ni det här?

Precis lika underbart och viktigt.

Skrivna ord på ett papper.

Old-school.

Jag ska försöka tänka på det tror jag.

Att inte fega ur och välja den enkla eller snabba vägen.

Utan försöka prioritera det mänskliga mötet.

Jag snubblade på denna artikel innan idag.

Hur många gör så?

Läs den, ta de där minuterna och faktiskt. läs. den.

Och fundera.

Lyssnar du? Hinner du? Prioriterar du?

Och igen. 

L.y.s.s.n.a.r  d.u?

Prioritera relationer med människor.

Välj att vara en god vän, älskande, förälder.

Tiden går hörni.

Och det är den där fikan en tisdagseftermiddag vid köksbordet, då viktigheter och oviktigheter avhandlas, det är den som kommer leva kvar i minnet och hjärtat.

Inte stunden då du skrev mailet eller smset med endast den nödvändigaste infon. 

Och därför missade just den där fikan.

En helt vanlig tisdagseftermiddag.

Den mikrostunden är redan borta, samma stund du lämnat den.

Att skapa minnen. 

Hjärtminnen. 

Det ska stå på min agenda för 2015.