Jag läser andras ord och tankar om öppenhet och sårbarhet.
Om balans och den där avvägningen.
Vilka ord vi ska välja och hur mycket vi ska visa.
Jag står starkare och starkare.
Visar mer.
Jag skalar av mig masker och ömsar skinn.
För det är jag.
Sådan jag vill vara.
Sådan jag är.
Jag gör medvetna val inombords.
Och det är coolt att vara på väg.
Jag tycker om mig själv, så jäkla mycket.
Och är förlåtande för de bitar som fortfarande inte är hela.
Jo, jag snubblar.
Och ligger kvar en stund.
Men jag reser mig.
Jag gör det.
Jag dras till människor som blöder lite.
Som har en historia i blicken.
Och hjärtat i sina händer.
Som vågar visa kärnan och det innersta.
Som ser förbi det som syns med blotta ögat.
De som förstår ord som trasslar in sig i en osäkerhet och de som letar efter, och hör bakgrundsstämman i musiken.
De som brinner för nånting.
Gott.
Och som vill förändra.
De som vågar.
Vem är du som läser detta?
Vad tror du på?
Vad krigar du för?
Vet du hur vägen ser ut, den du vandrar på?
Har du valt den själv, eller går du bredvid någon annan, på deras väg?
Glöm aldrig bort att det är du som spelar huvudrollen i ditt eget liv.
Alltid du.
"Var och en är född med en stjärna, men tvivlet gör ibland sikten otydlig. Man viker av från vägen som stjärnan leder en på, faller istället in i omvärldens procession och glömmer bort sitt eget mål. Länge märker man ingen skillnad i vardagen, som alla andra vaknar man på morgonen och går till sängs på kvällen. Man går på samma gator och träffar samma slags människor, och det är bara spridda tankar och varierande idéer som skiljer dagarna från varandra i ens illusoriska sinne.
Men en dag kommer man fram till ett vägskäl där man blir stående som en turist utan att veta åt vilket håll man ska fortsätta. Man möter människor, läser böcker, lyssnar på föreläsare och söker ibland upp terapeuter för att få hjälp att hitta riktningen, att ta sig vidare från vägskälet.
Oftast kan detta hjälpa en att rädda sig undan trafiken mitt i korsningen, att ta sig ur den rådande situationen, men vet man inte själv vad man har för mål kan de inte visa en vilken väg man ska ta. Och snart blir man stående i ett nytt vägskäl där man måste söka hjälp på nytt.
Öppna ögonen och se på verkligheten, för det är där du först finner dina mål, dina drömmar. Sedan kan du börja leta efter vägar dit. Det finns inte bara en väg till varje mål. Tänk på att vägarna framträder av sig själva när du väl ser målen framför dig. Du kommer att kunna välja vilken väg du ska gå till varje mål.
Världen är gjord för dem som skapar drömmar, inte för dem som bekymrar sig för vägarna."
- I det sista regnet, Janesh Vaidya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar