Det blåser och jag följer med

Jag har tagit mig hem efter första arbetsdagen.
Sparkat av mig skor och klivit ur obekväm klänning.
Lite av den bästa stunden på dagen.
Precis den här.
Med kaffe och ett tyst hus.

Lyssnar på God's Highway och jag längtar så efter att själv börja sjunga igen.
Det har varit en tyst sommar.
Men nästa vecka drar det igång med rep och konsert direkt.
Pang bom liksom.
Blir fint.

Och nu har nedräkningen på något sätt börjat.
Fjorton arbetsdagar kvar.
Sen sätter jag händerna i lera, går med trassligt hår och skriver med riktig penna.
Hela hösten.
Sen får vi se.

Förändringens vind blåser.
Och jag är ganska lycklig inombords.