Jag tror där finns en skillnad.
Men den är svår att urskilja.
Jag tänker på det extra mycket idag och funderar på om jag besitter båda dessa.
Jag försöker tänka gott om alla jag möter.
Så väl flyktiga möten som mer berörande möten.
Jag har en ödmjuk inställning till olika livsöden, och tillskriver ärlighet och godhet till de som passerar min väg.
Och jag förutsätter att alla jag möter är likadana.
Men kanske det är just det som godtrogen innebär?
Att tro att alla är som jag?
Att förutsätta att alla har en ärlig och genuin avsikt och inställning.
Jag vet inte.
Men jag blir hellre sårad och ledsen än utvecklar en cynisk inställning till omvärlden.
För de där mötena som ibland kommer från ingenstans och skakar om hela ens universum, de betyder något och förändrar något, oavsett hur de utvecklas.
Eller inte utvecklas.
De finns med i din, och min, livslinje, även om dom gör ont eller lämnar ovisshet efter sig.
Vissa möten välter omkull och förändrar för alltid.
Andra var bara meningen att väcka dig.
Oavsett vill jag fortsätta vandra med öppet hjärta.
För i slutändan tror jag livet blir vackrare så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar