Sånt jag tänker en onsdag

Det bubblar lite inom mig just nu.
Av förändring och av mod.
Jag gör saker jag inte skulle gjort för några år sedan.
Sådant jag vill och velat.
Men inte vågat.

Barnen växer och jag med dom.
Även om dom retar gallfeber på mig varje dag så skymtas det då och då, klokheten dom besitter.
Jag lyssnar på min stora pojke och hans kompis som pratar om diktatur och demokrati.
Vad det innebär och vad det betyder.
Ni fattar.
Jag känner mig så stolt och glad över mina pojkar.
Och över mig själv.
Vi växer.

På fredag jobbar jag min sista dag.
Sista. dag.
Något nytt börjar sen.
Jag vet inte riktigt vad ännu.
Men jag vet att det är rätt.

Och nästa vecka ska jag möta en ny vän.
Som jag aldrig träffat tidigare men som jag ändå känner.
Känner på det där sättet som betyder något.
Bortom ytligheter.
Jag tror det kommer bli så fint.
Det där modet igen.

Vi är alla likadana.
Enkla människor på vandring genom livet.
Olika stigar och vägar.
Olika val och möjligheter.
Men vi är alla lika.

Fast underbart olika.