Hej onsdag, en gnutta vemod och en soffa

När sommaren tar en paus kryper jag upp i soffan med Kristian Gidlunds bok.
Jag inväntar fortfarande rätt tillfälle att lyssna på hans sommarprat.
Boken får mig att vilja skrika rakt ut och jag klarar bara av att läsa några sidor i taget.
För jag blir fylld av så många starka överväldigande känslor, att det till slut blir outhärdligt.
Men med huset fullt av barn blir det av naturliga skäl ändå ganska många pauser.

Soffan kom hem idag, den jag köpte på loppis förra veckan, och som jag absolut inte har någon plats till.
Den gör sig fin vid lavendeln i trädgården, även om den inte kan stå där.
Jag har verkligen ingen plan för den och blir lite ledsen när jag tänker att den kanske måste stå ute hela vintern.
Men en 2 meter lång kökssoffa är svår att ställa i ett hörn så där bara.

Barnen är lite uttråkade och en köra-iväg-fika är utlovad i eftermiddag.

Jag tar en runda i trädgården, plockar vissna blommor, tittar efter nya bär och tar in lugnet på gården där det igår kväll var liv, kramar och skratt, både bland barn och deras föräldrar.
Det är fint sådana kvällar.
Jag huttrar till lite och hoppas att vinden ska svepa bort mitt vemod.

Imorgon kör vi sommar igen va?