Med sköra ben och en osäkerhet i bröstet

Det är med sköra ben och ostadig blick jag går framåt.
Vissa dagar är det så.
Hur man kommer tillbaka efter en utbrändhet är inte helt självklart eller enkelt.
Det finns ingen magisk trollformel, ingen manual eller rätt väg.
Den ser olika ut för alla.
Antagligen beroende på anledningarna till man hamnade där.

När man kommit en bit, när man kravlat sig ur det djupaste hålet och man ska börja leva, lite så där, nästan som vanligt, igen.
Det är då osäkerheten slår till.

Det svåra, att lita på sig själv igen.
På sin förmåga och sin styrka.
Att sluta se sig själv som skör eller som ett offer.
När rädslan för att trilla tillbaka, kanske ännu hårdare, ständigt följer en som en tråkig skugga.
När man känner efter lite för mycket hela tiden.
Att hitta balansen som både för en framåt men inte för fort eller för hårt.
Men ändå framåt.

Hur vet man?

Jag vill varmt rekommendera denna bloggen som gett mig många svar, insikter och information. Den har väckt frågor och funderingar, tröstat och uppmuntrat.

För det är genom att dela varandras öden och erfarenheter, genom att våga prata och berätta, som vi växer.
Det är tillsammans, man lättast tar dom där, livsviktiga, stegen framåt.